Det var roligt att få vara med om SETT på riktigt (förut har jag ju fått nöja mig med att följa mässan på twitter). Jag var där båda dagarna, hann med en del föreläsningar och hängde en del i Lärarförbundets monter.

Istället för att skriva en lång text om SETT ska jag nu lista upp det bästa med SETT (utan inbördes ordning).

• Föreläsningarna, varav den bästa var med Christian Lundahl, om bedömning för lärande med digitala verktyg. 
• Twitterfolket! De var överallt! Sjukt när man träffar folk för första gången, men man ändå liksom redan känner dem!
• Kollegorna från min kommun, nu är vi alla lite mer inspirerade tror jag.
• Möten med folk i Lärarförbundets monter. Skulle mest prata Twitter där, men det blev samtal om tusen andra saker också.
• Inspirationen! Var i en sådan svacka jobbmässigt innan mässan, men nu känner jag att jag är på väg tillbaka.

Och det sämsta med SETT (utan inbördes ordning)

• att det snabbt blev fullt på föreläsningarna och jag därför missade den med Josef Sahlin och Martin Fernström från Årstaskolan. 
• att det var stressigt att hinna med allt, hade t.ex. önskat mer tid att prata med alla Twitterbekanta.
• Köerna! Fick i mig alldeles för lite kaffe.
• att det var för mycket tekniska prylar (kopiatorer och smarta tavlor och liknande) i montrarna, istället för pedagogik med hjälp av digitala verktyg
• att det tog slut för snabbt.

Sak jag tog med mig från mässan, som man hört tusen gånger tidigare och som är så sjukt självklar: de tekniska prylarna ska inte styra undervisningen – pedagogiken ska vara fokus och tekniken kan hjälpa till. Så självklart men jag tror att det är lätt att glömma då man slänger in massa datorer i skolorna. ”Varsågod, dessa ska ni använda!”, men se då till så att de används på ett bra sätt! (Inte som den skolan som jag inte nämner vid namn som köpte Macbooks till alla sina elever och sedan använde dem som gamla skrivmaskiner.)

Sammanfattning: SETT var bra. Jag känner mig mer inspirerad idag än jag var i tisdags.

Imorgon den 7 januari är det så dags för vårterminen 2013 att kicka igång.
Jag har efter två veckors semester i Luleå ikväll kommit hem till Göteborg och jag har en stor klump i magen. Inte för jobbet, utan för allt annat som kommer i samband med att man lämnar sin familj 130 (?) mil bort.

Vårtermin alltså.
Jag vet ju (är ju så erfaren nu efter två år!!) att vårterminen alltid går så himla fort, så jag undrar redan hur jag ska hinna med allt.
Bara en sådan sak som att det är Nationella prov-tider igen. Ryser av tanken.
Men det är väl bara att köra på och göra det man hinner, mer än så går inte.
Nytt för i år är att jag även är fackombud, vilket väl kommer kräva en del av mig, men det ska bli intressant! Redan nu i januari åker jag iväg på en två dagar lång utbildning med Lärarförbundet, blir spännande.

Jag känner att jag inte skriver någonting vettigt nu.
Behövde bara göra någonting med mina händer, skriva av mig lite. För det är lite jobbigt ikväll.

Men jag vet att jag inte kommer känna så här imorgon. Imorgon är det vardag igen, och den brukar faktiskt inte vara särskilt dum den.

Jag jobbar på högstadiet och sex av mina sju undervisningsgrupper ska få betyg nu på torsdag. Det är cirka 130 betyg. Men nåja, det är oviktigt. Så här ligger det till:
- på torsdag under avslutningen får eleverna sina betyg
- senast på fredag har alla elever skriftliga omdömen i Unikum
- tidigt under nästa termin har vi utvecklingssamtal

Med tanke på att 98% av betygssnacken går ut på att eleven sitter där och vill höra bokstaven och totalt glömmer bort det formativa jag säger under samtalet, så undrar jag om det inte är lika bra att spara det formativa till omdömena och utvecklingssamtalen, och låta eleverna vänta två extra dagar tills de har betygen i sina händer… Vi kan ha lektioner istället! Köra ”ända in kaklet” som man säger! Klart jag ställer upp på att prata betyg om någon elev kommer och ber om det, men kommer inte per default erbjuda betygssnack i år.

Så det blir nog bra detta.

Nu är det bara ett antal omdömen (sju kurser) i Unikum kvar att skriva innan man får vara ledig ett par veckor. Det skall verkligen bli underbart. Som vanligt inför ledighet känner jag att jag inte hade kunnat jobba en enda dag mer än jag måste…

Och då är ändå de här dagarna innan jullovet ganska angenäma (förutom att alla, både lärare och elever, är enormt trötta då).

Det är det som är så himla bra med twitter.
Man lär sig inte bara massor av alla dessa kloka människor där ute, men man utmanas att tänka en hel del på sitt eget uppdrag som lärare.

Hur jobbar jag med elevinflytande i planeringsprocessen?

I just detta fall har eleverna varit med i planeringen en hel del.
Genom att utvärdera arbetsområdet vi arbetat med nästan hela denna termin, både vad gäller arbetssätt och examinationsformer.
Dessutom lyssnar man ju hela tiden in hur eleverna lär sig bäst och hur de föredrar att arbeta.
För planeringen av kärlekstemat har jag visat eleverna innehållet (vilka texter vi kommer ha vår grund i), och det är allt jag har sagt. Sedan har eleverna tittat på innehållet och föreslagit arbetssätt och examinationsformer.

Med denna planering jobbade vi i Google Formulär (älskar verkligen Google Apps).
Fördelen är att eleverna helt individuellt kan skriva vad de tycker och tänker utan att behöva tänka på att någon annan (förutom jag) kommer att läsa det. Plus att det är så otroligt enkelt för mig att se svaren, jag behöver ju inte sammanställa dem alls själv…

Tidigare har jag testat Corkboard.me, som jag faktiskt inte är särskilt förtjust i. Eller så var det att det inte fungerade i just den klassen (de tyckte det var roligast att radera det andra skrivit, vilket inte direkt är det ultimata när man vill ha input från alla).

TodaysMeet gillar jag också, men inser nu att jag aldrig använt det för att planera tillsammans med mina elever.
Jag får nog göra det när det är dags för nytt arbetsområde i någon grupp…

Som du märker sker planeringsprocessen väldigt digitalt.
Kanske man ska köra lite old school och göra en mindmap på tavlan istället…

Japp, nu ska jag lära mig ALLT om fackligt arbete och jag ska se till så att också Lärarförbundet syns på min arbetsplats och jag känner mig OTROLIGT taggad.

Funderade på om jag verkligen skulle ta på mig detta, med tanke på att jag har nog mycket att göra som det är med jobbet, men jag kunde verkligen inte låta bli. Det ska bli väldigt intressant och spännande att få lära sig massa nytt. För massa nytt blir det ju.

Utbildning imorgon som sagt, hoppas det känns lika bra då och inte alltför överväldigande.

Men en sak är säker i alla fall, lär inte byta fackförbund igen. Nu är det jag och Lärarförbundet.

När jag senast satte betyg, i juni alltså, hade jag ungefär 50-60 betyg att sätta. Dessa var dessutom i årskurs 9, så betygen sattes enligt betygsskalan G, VG, MVG och jag hade följt eleverna i ett och ett halvt år. Det var relativt lätt gjort med andra ord.

Denna gång ser situationen en aning annorlunda ut:

Om två veckor sätter jag ca 130 betyg. Jag betygsätter tre grupper i engelska och tre i spanska. Dessa elever går i årskurs 7-9. Två av dessa grupper har jag undervisat tidigare, i övrigt är alla elever nya för mig fr.o.m. denna termin. Det är första gången jag sätter betyg enligt det nya betygssystemet. Jag och mina ämneskollegor har (tack och lov!) jobbat mycket med att göra bedömningsmatriser denna termin, vilket kommer underlätta. Men det känns verkligen jättejobbigt att sätta betyg denna gång. Det känns alltid jobbigt (jag hatar att sätta betyg), men denna gång är den värsta hittills.

Så idag jobbar jag med texter som åk 8 och 9 har skrivit.
Imorgon rättar jag prov.
På tisdag lyssnar jag på inspelningar på Bambuser och Soundcloud.
Och sedan måste jag sätta mig och sammanställa allt, diskutera med mig själv (och förhoppningsvis några kollegor) och så kommer ångesten över detta öka ännu mer.

Jag VET hur de flesta elever fungerar när det gäller betyg.
När de ser den där bokstaven den 21 december kommer de glömma all formativ bedöming, allt fantastiskt de gjort denna termin, alla framsteg och bara se den där bokstaven. De kommer lämna skolan efter avslutningen, slita upp sina kuvert och fråga sina kompisar vad de fick.

DEN DÄR JÄKLA BOKSTAVEN.

Riktlinjerna var få men tydliga:
1. Alla måste hjälpa till att skriva manus.
2. Alla måste prata i pjäsen.
3. Det måste finnas en twist.
4. Det måste handla om mat på något vis.

Ganska fri uppgift.

Vad gäller tidsaspekten så var den kort.
Ett par lektioner att skriva och träna, visa upp lektion 3.

Blev glad när jag fick se resultaten (mina sjuor är grymma på att jobba med sånt här!).
Berättade lite glatt på twitter.
Kollegan Frida tyckte vi kunde visa detta i hennes åk 4.
60 minuters finslip (några skrev om för att det skulle bli bättre/passa mottagarna bättre).
Visa upp idag.

Mina elever tyckte det var ”lite pirrigt, men roligt”, och att ”de skrattade ju på fel ställen!”.
Fyrorna verkade uppskatta uppvisningen och skrattade och applåderade glatt.
Sjuorna var nog rätt malliga, och fröken själv var ganska stolt att de fixade det utan klagomål och dessutom tyckte det var roligt.

Man borde verkligen göra mer saker både över ålders- och ämnesgränser.

* replik från en av de awesomma pjäserna.

Men jag gör ganska roliga saker emellanåt också.
Det senaste är att jag äntligen har börjat göra flippfilmer. Har bara introducerat det flippade klassrummet lite smått i några grupper, men det kommer bli mer, för jag ser redan vinsterna.
Senast igår sa en elev ( i en klass som jag inte beordrat att titta på filmerna): ”Jag såg din genomgång om futurum på nätet, de är väldigt bra att ha där.” Och så fick jag fina ord om det av föräldrar på utvecklingssamtal också. Och nu ligger genomgångarna där på sajten (och på youtube) for ever and ever och eleverna kan se genomgången om hur man berättar vad klockan är exakt så många gånger som de behöver. Och elev i årskurs 6 hade tittat på genomgång om att böja verb i presens… Otroligt att jag ej gjort detta tidigare!

Till våren blir det mycket mer flippande, i många fler grupper. Det kan jag garantera!
Det tar ju lite tid att göra filmerna, men man tjänar nog ändå på det i slutändan.

Om man verkligen skulle vilja så får man gärna se min spansksajt och mina flippar. Feedback tar jag gärna emot också: https://sites.google.com/site/idasspanska/

Vecka 44. Eleverna är lediga. En chans att andas ut, och samla kraft inför de sista veckorna innan jul.

Det är intressant att se på Twitter vad det är lärarna i Sverige gör denna vecka.
Vissa skriver omdömen i Unikum, andra passar på att jobba ikapp med bedömning. Vissa tar ledigt och passar på att få lite miljöombyte. I Stockholm är många på Skolforum, och i Göteborg var ca 6500 lärare på Mötesplats Skola.

Jag var en av dem som hade turen att få gå på Mötesplats Skola (även om jag nu känner att jag missade massa omdömesskrivartid, men man kan ju inte få allt här i livet…). Både måndag och tisdag var jag på mässan, och det var nog bra för en som mig som hamnat i en liten pedagogisk svacka. Kul att gå runt på mässan och se vad som presenteras, men framförallt skönt och ofta inspirerande att gå på föreläsningar.

Avslutade årets mässa med föreläsning av Micke Gunnarsson. Hört honom några gånger förut, och det mesta var samma som jag hört förr, men det spelade ingen större roll. Skrattar lika hjärtligt när Micke jämför elever med frön…

Jag är inte helt ur min svacka, men mässan hjälpte till. Det är svårt att inte bli inspirerad när man omringas av inspiration i dagarna två.

En favorit var att vara på en föreläsning, och samtidigt kunna följa flera andra på twitter. Twitter är fantastiskt!

Multitasking på föreläsning. Man måste ju följa flödet på twitter också!